Aidan MacAndrew kom för sent till sin egen kusins bröllop. Hade han vetat om det i tid hade han kanske hindrat det — bruden kände han inte, men Donal kände han, vars egen hushållerska inte anställer någon kvinna under femtio. För familjens skull teg han, ända tills prästen frågade bruden om hon ville ta denne man. Bruden sa nej. Emily Mortlake hade inte tänkt längre än till det nejet. Och absolut inte räknat med att lairden själv skulle erbjuda henne en väg ut. En tjänsteflickas klänning, en båt norrut och en plats som hushållerska på ett halvt förfallet slott på Raasay, där ingen skulle komma på tanken att leta efter en flyende engelsk arvtagerska. Det passar henne bättre än hon någonsin hade väntat sig. Lairden tillbringar sina dagar ute hos sina arrendatorer, vilket hon finner obegripligt hos en man av hans rang — och allt svårare att inte beundra. Så står hennes styvfar vid dörren med en poliskonstapel vid sin sida, och Emily hör Aidan säga att hon är hans hustru — och hör sig själv, hon som aldrig i sitt liv har blivit tillfrågad om vad hon ville, hålla med. I Skottland är det ett fullt lagligt äktenskap. Två personer som säger det inför två vittnen. Ett lyckligt äktenskap? Det blir en aning svårare att få till stånd. En varm och stillsam highlandromans från Regencytiden — en brud som sa nej, ett äktenskap ingen hade tänkt sig och ett halvt förfallet slott på Hebriderna. Passar alla läsare.
Aidan MacAndrew kom för sent till sin egen kusins bröllop. Hade han vetat om det i tid hade han kanske hindrat det — bruden kände han inte, men Donal kände han, vars egen hushållerska inte anställer någon kvinna under femtio. För familjens skull teg han, ända tills prästen frågade bruden om hon v...