Matilda

När Matilda återförenas med sin far efter en barndom i separation tycks hennes liv äntligen öppna sig mot lycka och närhet. Men det som först framstår som ömhet och försoning bär på något långt mer förödande. En bekännelse krossar allt: familjebandet förvrids till något otillåtet, och Matilda drivs in i en tillvaro präglad av sorg, skuld och självvald isolering.

Matilda, skriven 1819 men publicerad postumt först 1959, är en av Mary Shelleys mest personliga och mest oroande texter. Här lämnar hon den gotiska skräckens yttre effekter och skriver i stället fram en inre katastrof – med ett språk som är både romantiskt upphöjt och känslomässigt skoningslöst. Det är en berättelse om tabun, men också om övergivenhet, om den kärlek som förstör därför att den inte kan finna en mänsklig form.

I sin koncentrerade form visar Matilda en annan sida av Mary Shelley: mindre mytisk än i Frankenstein, men om möjligt ännu mer sårbar och drabbande.

I översättning av Daniel Martinez.

MARY SHELLEY [1797–1851] var en brittisk författare och en av den romantiska epokens mest nyskapande röster. Hon har blivit odödlig genom Frankenstein, men hennes övriga verk visar en författare med lika stark känsla för sorg, moralisk ambivalens och människans inre mörker. Matilda har i efterhand framstått som ett av hennes mest djärva och självutlämnande prosaverk – en roman som förenar gotik, bekännelse och psykologisk skärpa på ett häpnadsväckande modernt sätt. Denna utgåva av Matilda är ett samarbete mellan Modernista och Sjösala förlag.