Sju grenar

Tillsammans bildar de sju grenarna ett sjungande, strömmande språkträd. Det är en tänkande och klingande dikt som förmedlar frågor, förundran, fasa – och frihet.

Raderna ur natten, genom natten fram, så fort:

säg det närmare

och gå till urskogen

du har ju själv sett utan ord att

grenarna är strömmande

och bladet bortryckt från din mun

Katarina Frostensons diktning är en byggnad i ständig rörelse där de olika verken förbinds med varandra genom bilder och klanger som förskjuts, återkommer och utvecklas.

I varje bok stäms instrumentet, Frostensons språk, på ett nytt sätt men det går alltid att känna igen dess öppenhet, musikalitet och rikedom på tankar och infall. I den nya diktsamlingen Sju grenar för hon sitt språk vidare i en mer reflekterande och eftersinnande ton, men likafullt ljuder och klingar det.