För lite

Karin Boye föddes i Göteborg år 1900; när hon var 9 år flyttade familjen till Stockholm. Fast en särling trivdes Karin Boye bra med skolan och beslöt sig för att bli lärarinna, efter studentexamen 1920 gick hon igenom Folkskoleseminariet i Stockholm — därefter studerade hon vidare några år i Uppsala. Hon blev senare både lärarinna och journalist. Som lyriker debuterade hon 1922 med diktsamlingen Moln; hennes prosaproduktion daterar sig huvudsakligen till 30-talet.

När Karin Boye 1941 gick bort lämnade hon bakom sig en rik och intressant produktion. Hennes diktning var en ständig personlighetskamp, kanske finast utkristalliserad i lyriken samt i den själv-biografiska romanen Kris och tidsromanen Kallocain, ett betydande verk inom svensk prosakonst. Redan med debutsamlingen Moln framstod hon som en fin och äkta lyriker, och sedan går linjen över ännu ett par ungdomsdiktsamlingar till För trädets skull och De sju dödssynderna, där hennes lyrik nått en ny och intressant fulländning. Förutom de redan nämnda prosaalstren märks prisromanen Astarte och ett äktenskapsromanerna För lite och Merit vaknar, samt två novellsamlingar.

Romanen För lite från 1936 handlar om det svåra valet mellan att kompromissa med sina egna drömmar och ta sitt ansvar som familjeförsörjare eller att ge sig hän åt konsten. Den skönlitterära författaren Harald Måhrman har valt det förra, att skriva kommersiellt för att dra in pengar åt hushållet, men tvingas en dag att ifrågsätta detta beslut. Boken och de frågor den behandlar är mycket representativa för Karin Boyes författarskap.